..hade det kunnat stått på Aftonbladets löp imorn bitti. Några dagar senare hade det stått "Tre unga män hittades ihjälfrusna i Estland".
Det kändes inte helt avlägset där ett tag faktiskt. Till en början gick båten så otroligt bra och snabbt att den knappt blev blöt. Då tog soppan slut. Visst, tänkte vi.. I med lite ny bensin (som vi så duktigt stannat och tankat i vår reservdunk på Statoil i Haninge) så kör vi hem innan det börjar regna. MEN! Inte fan startar motorhelvetet och självklart driver vi längre och längre från land, medans det blir kallare och mörkare och regnigare.. Känner paniken börjar krypa efter 15 minuters panikartat fel-letande. Dessvärre är man ju inte MacGuyver när det kommer till båtmotorer så det hjälpte föga.
Nu i efterhand önskar jag att jag tog en bild på den lugna men samtidigt aningen panikartade scen som utspelades ombord på vårt slagskepp.
25-30 minuter senare så lyckas jag starta motorn, glädjen och lättnaden vi kände då gick nästan att ta på. Nervöst började vi vår färd hemåt och känslan av att tillslut sätta sig i en bil, på land, var obeskrivlig.

Att tänka på innan jag sätter mig i en båt igen:
1. Köp en paddel eller två.
2. Ta med smörgåsar och kaffe.
3. Ta med varma kläder.
4. Åk aldrig längre ut än 10 meter från land.

Vilken fucking landkrabba man är, vad fan ska jag på havet och göra?


Fick tyvärr bara bilder när allt var frid och fröjd.

(Mamma.. delar av berättelsen ovan är i vissa fall en smula överdrivna. Så du vet.)