Jag, precis som de allra flesta, hatar duvor. Jag älskar att mata duvor med brödbitar indränkta i tjeckisk fulsprit och se dom bli dyngraka.
Igår när jag skulle hem från jobbet låg den här duvajäveln på mitt biltak, misstänker att det även var han som var skyldig till bajsfläckarna. Han verkade inte vara den piggaste duvan i stan och han flyttade inte på sig när jag hoppade in i bilen. Aja, tänkte jag, han flyger väl iväg när jag åker iväg.. 50 meter senare ser jag i skyltfönstret att duvajäveln ligger kvar på taket. Fan, man kan ju inte åka runt med en duva på taket tänker jag och stannar bilen för att gå ut och putta bort den. Då, flyger han iväg, om än lite vingligt så håller han sig i luften iaf. Plötsligt gör duvan en skarp 90 graders-sväng och bränner rakt in i ett stort skyltfönster. En mamma med barnvagn går precis brevid och skriker till av smällen. Duvan håller sig otroligt nog kvar i luften och med sina sista vingslag når han en fönsterbräda innan han säckar ihop.
Det var det roligaste som hänt det här året.